Kallskänken (Jenny Wrangborg) [2010]

kallskc3a4nkan.jpg

En vacker vardagsdiktning om arbete i restaurangbranschen, osäker anställning, osäkert liv. Å, vad det behövs mer av sånt här! Folkpoesi. Kamppoesi. Förbannad poesi, engagerad poesi.

Någon hade kallat henne lat och otrevlig, bett henne jobba fortare, det var som att se en maskin skära ihop under hög press, bara det att det inte fanns några reservdelar, de skulle helt enkelt bli tvungna att köpa en ny nu när den gamla slitits ut.

När hon kom in till jobbet med blåtiran och chefen fick se

hennes sönderslagna ansikte sa han, att hon inte skulle ta

med sig problemen till jobbet.

Den som bråkar får gå

när platschefen gått hem

vänder de sig till mig

”Det där du sa om rasterna, stämmer det verkligen?”

de säger det lågt, nästan viskande

och vi prövar orden som de aldrig blivit uttalade förut

gömmer kollektivavtalet under följesedlarna

när någon plötsligt ropar från serveringen

det är Sverige 1918

det är Sverige 2010

inga segrar är ännu vunna


att det är vi som bär upp ett trasigt samhälle

och att vi gör det i väntan på ett tillfälle till strid

Advertisements

~ av bookplanet på augusti 29, 2016.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: