Madagascar – the eight continent (Peter Tyson) [2000]

Boken får tas för vad den är. En natur-entusiasts kärleksförklaring till Madagaskars unika djur- och växtliv samt landskap. Något mer är den inte. Den är en serie porträtt av drivna, karismatiska och slående nog, utländska forskare som vallfärdar till landet. Deras dedikering är medryckande: de ger sig ut nattetid i tät djungel för att med den yttersta möda fånga specifika sorters ödlor, fåglar och insekter för att mäta dem, kategorisera och namnge dem. Detta sker på en nivå som för mig var svår att föreställa: en bråkdels millimeter i skillnad på avstånd mellan nos och ögon kan skilja en sorts ödla från en helt annan. Djuren mäts in i minsta detalj, dissekeras och DNA-analyseras. Det blir nördigt, trögläst pga stundtals akademisk nivå men upptäckarglädjen och entusiasmen lyser igenom.

Så långt allt gott. Människorna då? Visst figurerar många malagasy i boken – de som är lika entusiastiska i djurlivet. Ofta är de ovärderliga guider och kontakter för de utländska forskarna. Lokalbefolkningens trätor är desto mer osynliga. Visst nämns det att bönderna (i ett uttalat jordbrukssamhälle) tvingas bort från sin mark till förmån för nationalparker, och visst finns det sympati i tonen. Likaså innehåller boken en hel del intressant om malagasy kultur, seder och fornhistoria. Men i det stora hela är detta ännu en exotiserande, omän välvilligt inställd, skildring av ett ”unikt”, fantastiskt land – rentav en egen kontinent. Conquistadorernas sablar och fransmännens musköter är sedan länge försvunna, istället invaderas landet av NGO:s och vetenskapsmän – som är ännu svårare att värja sig mot – de vill ju så väl! Det väcker viktiga frågor om ett lands autonomi när utifrånkommande ständigt definierar det och betraktar det som en värdefull frökapsel och djurpark för resten av planeten. Bevarande och studerande av naturen har ett egenvärde, men det måste ställas i relation till människornas liv.

Bokens avslutande paragraf är talande för författarens apolitiska tänkande och okritiska inställning till den verksamhet han själv är del av.

In the meantime, the people of Madagascar have no choice but to continue to try to strike that elusive but critical balance between economic growth and environmental conservation. They can’t do it alone. We – the rich countries, the tourists and aid agencies – need to continue offering our help.

PS. Något vi ofta fick höra och läsa under vårt besök var myten om tavy (‘slash-and-burn agriculture’; dvs småjordbrukens nedbränning av skog i syfte att berika den ibland näringsfattiga jorden), genom vilket malagasy anklagas för att ha skövlat över hälften av landets ”naturliga” skogsareal vilket även ska ha inneburit utrotning av flera helt unika djurarter som jättelemuren. Även flera parkguider upprepade myten i en urskuldande ton (”vi begick de här felen, vi visste inte bättre förr”). Det visar sig att detta enbart är en teori, och att fransmännen som kultiverat den minsann själva inte drog sig för att systematiskt använda sig av tavy i ekonomiska syften.

”The French went ahead and created a myth” – that the Malagasy deforested Madagascar, forcing the megafauna into extinction – ”then went around looking for evidence to prove that. Not a hypothesis to test, but a myth that needed support.”

Intressanta anekdoter:

– 1890: franskt protektorat (britterna hade Zanzibar)

fady: tabu-system som dikterar allt ifrån hur hus byggs och inreds, hur familjer planeras, människor namnges, vem som får göra vad med vem i en hisnande omfattning. Jag har nog aldrig läst om en kultur som är mer skrockfull.

– razana: trosystem kring förfäderna (och deras gravar; de begravs först en gång och därefter begravs deras skelett efter ett år eller så om jag minns riktigt). Alla handlingar måste hedra eller åtminstone inte förarga förfäderna.

– vanilj (ursprungligen från Mexiko) – enda blomman i orkidéfamiljen på över 35 000 arter som bär frukt! Handpollineras (!!!) eftersom dess normalt pollenbärande bin och andra insekter saknas i Madagaskars fauna.

– tecken på att malagasy ursprungligen kom från Sydostasien: det finns (tydligen) paralleller till razana där, rektangulära hyddor (jämfört med runda i övriga Afrika), uteriggare (‘outrigger canoes’).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s