Fukushimas färger – Åtta röster om katastrofen i Japan (Elin Lindqvist) [2012]

fukushima

Köpt av en ren nyck på bokrean. Inte mycket till substans – ett småtrevligt reportage men en del poänger men också en hel del inbilska teorier om entrepenörskapet (”vara aktiv del av samhället genom att sälja hamburgare”) och författaren verkar också ha internaliserat en del nationalistisk folklore om det japanska folkets exceptionalism. Det är ju alltid en balansgång, men risken med att exotisera dem är minskad förståelse och att de allmänmänskliga principerna tonas ned till förmån för ”japansk stoicism”, ”stark moral” och dylikt. Denna typ av hjältemod vid katastrofer inträffar även där man minst förväntar sig det, i de mest atomiserade och individualiserade samhällen: New York 9/11 eller t.o.m. Stockholm i samband med attacken mot Drottninggatan. Folk har det goda i sig. Att de inte agerar solidariskt med sina medmänniskor i vardagen kräver enorma propagandaapparater som avhumaniserar

Universitet i södra Japan öppnade sina dörrar för att välkomna elever från de drabbade områdena… Affärer runt om i landet försökte uppmuntra folk att köpa produkter från de drabbade områdena… över 200 japanska pensionärer, medlemmar i Skilled Veterans Corps, erbjöd också sina tjänster gratis. Det var ingenjörer och specialister inom olika områden, alla över 60 år gamla och de ansåg sig kunna hjälpa till med reparationerna som krävdes på Fukushima Daiichi. De sa att de hellre offrar sina egna liv än ser yngre arbetsföra människor riskera hälsan.

Det är något väldigt japanskt över att ta hand om ett bonsaiträd eller en liten privat stenträdgård på det här viset. I små miniatyrvärldar kan vi kontrollera och forma naturen men samtidigt, i en större skala, i verklighetens natur, kontrollerar naturen oss och det måste vi finna oss i.

Fukushimabor får gratis städredskap utdelade och staten har lovat att de kommer att ansvara för lagring av radioaktiv jord och skräp. Totalt sett kommer avgiftningen att kosta runt 87 miljarder kronor inklusive själva lagringen i 30 år.

Före 11 mars 2011 var japanska folkets moral i ett skede av långsam men konstant försämring. Det var ett samhälle som sakta men säkert höll på att falla sönder inifrån. Nu har vi fått en oanad chans att visa vår styrka.

Annonser

~ av bookplanet på september 18, 2016.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: