Raskrigaren – Seriemördaren Peter Mangs (Mattias Gardell) [2015]

Huvudsakliga poänger:

  1. Rättegången har inte förstått Mangs; utredarna kan inte ”sverigedemokratiska” -> åklagarna inte lyckats åtala honom för hatbrott – Gardell tar tillvara lärdomar som annars går förlorade
  2. Malmöskildring:
    • expanderande arbetarstad, nedgång 80-tal, arbetarområden som Rosengård faller i fattigdom (motsättning till Almgården)
    • geografiskt annorlunda; fler mötesplatser, mindre gentrifiering
    • lång historia av stark vänster vs extremhöger
  3. Mangs ensam (Homo sapiens aspergers; utvald, riksföreningen Autism), övermänniska – kompensation? – kränkt manlighet – rasistisk far – ”gör det alla andra pratar om” – får näring och inspiration i SD:s kölvatten
  4. det ledarlösa motståndets taktik (Franklin; Turner Diaries, Hunter); skillnader Mangs – Breivik (beundran och konflikt)
  5. polis: skilda utredare, trots att GMP (och ffa den jagade målgruppen) såg sambanden
  6. media: gängupprörelser, ”blonda” kände sig hotade, offer födda i Sverige blir ”invandrare”, ”Vi älskar Malmö”-kampanjen
  7. regering: skickar Ullenhag (Friggebo v.2), inga uttalanden, manifestationer, etc.
  8. SD utnyttjar våldet till att måla Malmö som ”Sveriges Chicago” (trots nationellt minskande våldsbrott; värre i Stockholm, etc)
  9. ”rasism har flyttats från politikens arena till etikens” (jfr. tolerans)

En storslagen bok om Sverige. Genom att krypa in under skinnet på seriemördaren Mangs, berätta från offrens och de anhörigas perspektiv och samtidigt visa gensvaret i samhället avslöjar Gardell avgrundsdjupa rasistiska strukturer som för de allra flesta är osynliga. Med stor sakkunskap mästerligt språkbruk, ett oslagbart öga för självmotsägelserna hos de han intervjuar och en driven och ambitiös journalistik som verkligen lyckas framställa offren som människor lägger han ut berättelsen. Samt det allra viktigaste: en skärskådning av hyckleriet och blindheten för rasismen i Sverige, de tystade konflikter och det spirande missnöje som avlat fram Mangs till sin avbild. Detta är de senaste årens absolut bästa svenska samhällsskildring.

De tre viktigaste citaten i hela boken:

Genom att benämna Mangs motiv som ”främlingsfientliga” har Lodenius och andra debattörer som brukar benämningen anammat Mangs blick. För Mangs är svarta, muslimer, romer och judar eviga främlingar. Kan aldrig bli en del av det svenska samhälle han kallar sitt, har inte rätt att befinna sig på det territorium han gör anspråk på. Det spelar ingen roll om de är svenska medborgare eller inte, om de är födda i Sverige eller inte. De är ändå främlingar.

[…] Förflyttningen av rasismens problem från politiken till etiken passar väl in i det nyliberala systemskiftet där samhällets ansvar outsourcats till individer…

[…] Hade vi betrakta könsmaktsordningen på samma sätt skulle männen tränas i att tolerera att kvinnor finns, istället för att bedriva en jämställdhetspohtik som på allvar försöker komma till rätta med skillnader i inkomstgap, hälsa och livsvillkor. Rasism är inte primärt en fråga om tolerans utan en fråga om rättvisa och lika villkor. Vem tusan vill bli tolererad? Att bli ”tolererad” är att tvingas inta en underordnad position och dessutom förväntas vara tacksam.

Boken blir som allra bäst i sina beskrivningar av Malmö. Wow.

Att staden är geografiskt samlad betyder inte att segregationen är mindre allvarlig i Malmö än i Stockholm eller Göteborg, bara att den strukturerats på annat sätt. …man stöter ändå på varandra på stan, på torgen, i parken, på stranden. Det gör man inte lika självklart i Stockholm eller Göteborg. Malmö är tätare, mer sammanhållen, med fler mötesplatser, inte bara köpcentrum [sic]. Inte heller har gentrifieringen gått lika långt som i Stockholm och Göteborg. I Malmö finns det ännu plats för det ovårdade livet, mitt i stan. Än finns det platser över, platser som inte blivit funktionsbestämda, tilrättalagda. Sådana platser som Peter fann oordnade.

[…] 1973 byggdes Kockumskranen, världens största bockkran, 140 meter hög, med en lyftkapacitet på 1500 ton. Året därefter fick Kockumsvarvet inte in en enda order. 1979 tog staten över, pumpade in pengar och kunde hålla produktionen igång till 1985. Då tog det tvärstopp. Saab fick köpa marken för en krona och slog upp sin fabrik 1989. Samma år köptes Saab av GM som lade ner fabriken 1991. År 2002 såldes Kockumskranen för en dollar till Hyundai. Företaget har döpt kranen till Tears of Malmoe och säger att den dagligen påminner arbetarna att inte ta sina jobb för givna.

[…] Hade inte politiska flyktingar från Latinamerika tillkommit hade delar av miljonprogrammen blivit spökstäder. När utflyttningen planade ut 1985 hade Malmö minskat från cirka 270 000 till 230 000 invånare och det skulle dröja till början av 2000-talet innan det åter fanns lika många Malmöbor som då Kockumskranen byggdes.

[…] Många av stadsdelens invånare ar unga. Nära 60 procent under 25 år. I Malmö stad växte en tredjedel av alla barn upp i relativ fattigdom. Andelen fattiga var dock inte jämnt fördelad, snarast koncentrerad till vissa områden som Kroksbäck, Hermodsdal, Rosengård. På Rosengård växte 62 procent av alla barn upp i relativ fattigdom, den högsta siffran i landet. 

[…] Hösten 2006 uppstod en konflikt kring en källarlokal på Herrgården, sedan Contentus, som tagit över fastigheten, ville säga upp Islamiska kulturföreningen som varit hyresgäst sedan 1992… På morgonen den 15 december Stormade polisen in med hundar och avhyste ungdomarna …efter två dagar av skärmytslingar mellan ungdomar och polis forslade Contentus dit containrar för att hindra en ny ockupation och skyddades av kravallutrustad polis med hundar… Konfliikten utlöste spänningar som under flera år byggts upp mellan polis och ungdomar i området, som fick tillskott av folk utifrån, bland annat från Antifascistisk aktion.

MG har ett unikt sätt att skildra från Mangs’ perspektiv tack vare att han uppenbart har lyckats nå honom under intervjerna. Om segerruset efter det första mordet:

Världen öppnade sig framför hans blick. Möjligheterna tycktes honom oändliga. Han hade gjort det. Inlett upproret. Han var en hjälte.

Mangs gjorde som ung inbrott i skolan för att stjäla klasskassan, snattade och brände:

Peter själv bokför gärna sådant som prepubertala pojkstreck. Åtminstone om pojkarna är vita och blåögda, om de tillhör majoritetsbefolkningen. Är de romer, svarta eller musUmer är det en helt annan sak. Då ligger kulturella förklaringar nära till hands. I Peters ögon omvandlas sådana handlingar till bevis för de ”främmande kulturernas” inneboende kriminalitet.

Finska föräldrar som flyttar till Småland och sedan Skåne (fadern bosatt i Florida, där MG besöker honom [!]). Fadern, Rudolf, har ett starkt inflytande på den unge Mangs; hyllar finska krigshjältar:

Allt gott i Finland som inte kommer från Sverige kom från Tyskland, hade Rudolf förklarat… Araber, muslimer och svarta var enligt Rudolf inte kapabla att själva skapa fungerande samhällen och de enda välmående länder utanför Nordeuropa var de som skapats av engelsmän, tyskar, holländare och Sydafrika under apartheid. Möjligen med Japan som undantag, men så tillät japanerna heller ingen invandring.

[…] De vi träffar är som Rudolf, konservativa, nostalgiska. vapenbärande och gudfruktiga invandrare i ett invandringsland som klagar över invandringen både i det nya och i det gamla landet.

MG har studerat extremhögern i USA och det avspeglar sig i hans förståelse för Mangs’ och Breiviks ideologi. Om en av ”hjältarna”, Joseph Paul Franklin:

Lone Wolf kallade de honom. Ensamvarg. En solitär raskrigare. En hjälte. Peter läste allt han kom över. Studerade Franklins modus operandi, hans tillvägagångssätt. Sammantaget mördade Franklin åtminstone 22 personer i tio olika delstater, men dömdes endast för sju mord sedan några delstater valt att ställa in kostsamma rättegångar då han redan dömts till döden. Polisutredningarna försvårades av att Franklin använde en rad olika alias. Hans signum var lönnmord på rasblandade par… [Min markering; vad är det för slags rättvisa?]

Även skildringen av Mangs filosofi är slående:

Den sanna kunskapen ligger inte i de visas visdom utan förborgad i det genetiskt betingade inre, den gnosis som springer ur det rasbundet kollektivt omedvetna, ur rasens själ. …visionen att förverkliga den gudomliga potentialen i den ariska övermänniskan.

[…] En ”Homo sapiens aspergers” är, enligt Peter, till sin natur mindre social och därmed mindre sårbar för vad andra människor tycker. Därmed är hon unikt positionerad att kunna frigra sig från de stora lögnerna.

[…] …förfrämligandet var ett tecken på utvaldhet… Peter var redo att ”komma ut” som övermänniska.

[…] Det är en ensamhet han ironiskt nog inte är ensam om… Det går att tolka hans positionering som övermänniska, en självförverkligad Gud, som en kompensatorisk strategi där hans känsla av akut alienation vändes till hans fördel.

[…] Att leva i harmoni med naturen är att följa naturens programmering. Idealet är att ”koppla bort det mänskliga samvetet och leva likt en bakterie” och ”utan eftertanke eliminera varje hot” i det fysiska universum… Förintelsen var sålunda en naturlig reaktion mot ett hot. ”Den evige juden vet att han är död i den stund då européen bhr medveten om programmeringen.” Därför har judarna skapat ”de tre illusionerna, religion, socialism och psykoanalys”, som alla bygger på att producera skuldkänslor (för dina synder, för världens orättvisor, för dina naturhga drifter) som de sedan erbjuder lindring från… [Min markering; ”judar” anses som en homogen grupp, oföränderliga.]

[…] Mangs var mycket upptagen med sin kränkta manlighet. Något de också orsakade. Startskottet för verksamheten var incidenten i garaget, den där han gått ner för att se till sin mors bil och konfronterats med tre sådana där. [Dessutom hade han misslyckats med att komma in på sjuksköterskeprogrammet ett par veckor innan det första mordet.]

Delar Trumps syn på fakta och anti-intellektualism

”Det finns inget i den mänskliga erfarenheten som jag inte förstår till fullo”, skriver Peter i saklig ton. ”Var den kom från, vad dess syfte är och varför den existerar – allt står klart för mig.”

Om det stundande kriget:

Systemet i sig var förruttnat. Den enda vägen var framåt, att påskynda det kaos multikulturalismen och rasblandningen ändå skulle leda till, och störta samhället i brand. Rycka upp det onda med roten, låta elden rena landet och se nationen pånyttfödas efter krigets stålbad.

Hans förståelse för hur media fungerar ger mig gåshud:

Strö ut villospår: hår från andra människor, hylsor från andra vapen, fimpar du fiinnit på andra platser. Använd cayennepeppar för att villa bort polishundar. Döda endast människor du inte har någon personlig koppling till, som du inte känner. Studera reaktionerna i media. Har du gjort rätt skylls våldet på förövaren, kriminella invandrargäng, offrets politiska motståndare, eller problemen med mångkulturell samexistens, vilket tjänar raskrigets syfte. [Min markering.]

Allmängiltigt för alla obskyra konspirationsteoretiker:

Varje händelse har en mening, ingår i ett större mönster som inte är produkter av sociala processer eller oöverblickbara faktorer utan går tillbaka på identifierbara mänskhga aktörer som är på väg mot ett bestämt mål.

En av bokens intressantaste delar är jämförelserna och samspelet mellan de två:

Mangs var mycket upptagen av Breivik, pratade om honom gång på gång. Det var likadant hos Breivik. När jag som första besökare som varken var hans förälder eller advokat fick besöka honom i Telemark fengsel, Skien, i juni 2014, ville han gärna tala om Mangs… Breivik gillade Mangs falskflaggsoperation, att han gått med i Vänsterpartiet. ”Det var mycket funktionellt”.

[…] Breivik gav mig en eloge för att jag var ”den förste” som ”genomskådade” honom när jag var inkallad som expertvittne till rättegången mot Breivik 2012. ”Du kallade mig fascist. Det är ju helt rätt.”

[…] Men [Breiviks] falskflaggsoperation hade varit lite för bra. Kritiken av Stormfront, David Duke, Svenska motståndsrörelsen. Svenskarnas parti, Vigrid och Blood & Honour fick nordiska nationalsocialister att ta avstånd från honom, vilket Breivik fann ”plågsamt”.

[…] ”Han valde det ena, jag det andra. Jag tycker att Mangs dödade fel personer. Han skulle ha dödat underlättarna.”

De första två morden (Gånglåtsvägen i Lindängen, Malmö) skedde med en dryg månads mellanrum. För övrigt fick familjen till det första mordoffret – som sköts i bröstet från nära håll – veta först efter två månader (genom media!) att deras far var skjuten. Jourläkaren på plats såg inte skotthålet utan konstaterade att mannen dött av naturliga orsaker – nedbäddad i sin soffa med blod över hela rummet.

”Vi har funderat men ser inte direkt någon koppling annat än att männen bott högst upp, båda har en bakgrund i MeUanöstem, båda verkar ha varit skötsamma människor och båda blev skjutna”, förklarade spaningsledaren.

Väldigt intressant aspekt:

”Min lärare”, berättade Kadidja som gick i gymnasiet 2010, ”jätteljus och blont hår, hon bara, ‘Å nu är jag jätterädd att gå ut, rädd att vara ute på gatan’. Jag bara kollade på henne. ”Varför skulle de skjuta dig. Du är ju blond.” Men sen tänkte jag att det var för att tidningarna inte gjort den kopplingen vi såg. Det kom först på hösten, precis innan de tog han. Hon trodde att det var någon galning som kunde skjuta vem som helst, henne också.”

Suveränt stycke om spektrumet av reaktioner bland trollen:

På Politiskt inkorrekt, Flashback och Nordisk.nu delade sig opinionen. Vissa avfärdade talet om en ny laserman. Såg det som medialt hjärnspöke, ett felslut. ”Hahaha – ‘en ny Laserman’ – om det vore så väl ändå…! Det är väl självklart att detta är uppgörelser bland kriminella.” Andra såg det som en lömsk komplott av ”PK-media”. Antingen för att ”ta bort fokus från alla kriminella invandrare” och ”få oss mer invandrarvänliga för att vi ska visa sympatier med de som blivit beskjutna” eller för att ”göra SD till syndabock”. Här fanns också de som trodde att morden och mordförsöken utförts av en ”kulturberikare eller vänstertomte”, ”givetvis för att söka smutskasta SD eller de rasistiska svenskarna i gemen”. Andra, däremot, trodde absolut att det kunde vara sant, att det rörde sig om en vit svensk som försökte mörda icke-vita, ”nysvenskar”. Av dessa tog några avstånd för att våld inte löste problemet, för att det var fel att skjuta oskyldiga när vapnen stället borde riktas mot de ansvariga politikerna”, eller för att metoden var kontraproduktiv och riskerade slå tillbaka mot den svenska befrielserörelsen”, när nu äntligen Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen.” Att problemet var ”nysvenskarna och mångkulturen” var man dock rörande överens om. Funnes det inga ”nysvenskar” funnes det ingen laserman. I ett längre perspektiv var lösningen ”storskalig repatrieriering”. För detta behövs statsmakt, inte enskilda initiativ.

Återkommande mönster: vit gärningsman unik, mörk gärningsman representant för grupp. I detta fall har personen i fråga (i ett av de mest smaklösa medieinslagen i historien) inte ens begått något brott:

Medan lasermannen förblev en individ, särskild från den svenska befolkningen, blev laserturken en representant för ”de mest extrema invandrarna”. …Nu fanns risk att < Nu fanns risk att drabbas av ”våld om man är vit”.

Gärningsmannaprofilgruppen (GMP), hösten 2010:

Då mannen knappast får tillfälle att skjuta varje gång han rör sig på detta sätt tyder det på att mannen inte ser det som någon större risk att bli kontrollerad av polis. ”Han tillhör alltså inte den kategori medborgare som drar till sig polisens intresse.” Underförstått: han var vit medelklass utan synliga problem med alkohol och narkotika.

Det är svårt att föreställa sig en gärningsman med omvänd profil (mörk man skjuter ljusa) på fri fot under sju års tid:

Den bild Mangs försvarsadvokater försökte måla fram, att utredningen låst sig vid idén om en enda gärningsman redan våren 2010 och förbisett andra möjhgheter stämmer helt enkelt inte. Tvärtom. I Rikspohsstyrelsens granskning av hur polismyndigheten i Skåne hanterat de ärenden som var förknippade med Peter Mangs fann man det ”anmärkningsvärt” att ”man utan att vidta någon analys länge hade som en dominerande arbetshypotes att skjutningarna var hänforliga till uppgörelser i kriminella kretsar”. Resultaten Irån SKL hade motiverat en samordning av utredningarna redan under vintern. Då så inte skett framstod det som ett riktigt beslut i oktober 2010 att agera inom ramen för en särskild händelse. Därigenom togs ett samlat grepp. Sedan gick det snabbt.

Om förhörsledarnas okunskap, som bäddade för de svaga åtalen och Mangs pajaskonster under rättegångarna (ignorerade frågor, satt och läste böcker, höll för öronen, etc):

Peter svarade ”dom som har anledning att fly från sina samhällen”. Här begick förhörsledaren ett första misstag. ”Alltså invandrare.” Peter invände direkt. ”Jag tycker inte att jag är en rasist och jag tycker att invandrare är en [för] bred term, den kan innefatta tyskar.” Den ”term jag använder är dom människor som inte kan bygga och upprätthålla ett fungerande samhälle.” Det var uppenbart att förhörsledaren inte kunde tala ”sverigedemokratiska”, att han inte förstod det språkbruk som utvecklats på Politiskt inkorrekt och motsvarande ”PK-kritiska” forum [sic] som Peter skolats i. Man vände sig självklart inte mot all invandring För Peter var de han sköt kriminella för att de var svarta, muslimer, romer, som befann sig i Sverige. För Peter var det glasklart. För de som talar hans språk likaså.

[…] När de dessutom anklagade honom, ifrågasatte om han förstod innebörden i ”empatisk” och ville få honom att känna skuld för det han gjort, satte sig Peter på tvären. Han svarade lakoniskt att han inte hade några kommentarer, och övergick sedan till tysmad. När förhörsledama försökte pressa honom låste han sig helt. Påminjndes om att de faktiskt representerade fienden. Peter ångrade inget. Kände ingen skuld.

[…] De båda ensamvargarna Breivik och Mangs, som var och en för sig hade praktiserat varianter av det ledarlösa motståndets taktik och följt samma handböcker, hade helt olika inställningar till rättegången. Breivik såg det som en arena från vilken han skulle föra ut sitt politiska budskap till världen.

Åklagaren Solveig Wollstad:

Lyfte fram det rasistiska motivet: det var ingen slump att de han sköt, med ett undantag, hade utländsk bakgrund. Betonade att Mangs såg ”ner på svarta och judar och är kritisk till människor från Mellanöstern”. [Ett tydligt signum på att rättegången totalt har missat poängen. Är det tänkbart att Akilov skulle betecknas som ”kritisk” till de som gick på Drottninggatan?]

Det verkar som att processen genomsyrats av tanken om att han ändå ska in på livstid – så vad spelar motiven för roll? Här Hovrätten:

”I sammanhanget kan i och för sig noteras att i stort sett samtliga de brott för vilka han fälls till ansvar riktat sig mot målsägande med utländsk bakgrund. Liksom tingsrätten konstaterar hovrätten emellertid att den omfattande utredning som i målet lagts fram avseende Peter Mängs person inte har gett någon helt entydig bild av hans syn på människor med sådan bakgrund.” Enligt hovrätten saknades det därmed tillräckliga ”hållpunkter för att slå fast att Peter Mangs avsikt med brotten har varit att kränka målsägandena på sätt som avses i 29 kap. 2 § 7 brottsbalken”, det vill säga hatbrott. [Mina markeringar.]

Och regeringens svar:

Regeringen tangerade Friggebos klavertramp genom att sända integrationsminister Erik Ullenhag till Rosengård som vore lasermannen en fråga om språkundervisning, ungdomar med utländsk bakgrund och integrationsproblem och inte en fråga om rasism. ”Sydsvenskan gick hela vägen med sitt Vi älskar Malmö”… [Kliché-manifestationer för att rädda varumärket Malmö.] [Politikerna] samlade aldrig staden till en manifestation mot den rasism vars inbyggda dödhghet kommit till ett sånt synligt uttryck.

[…] Likadant med regeringen. Inget uttalande från statsministern, ingen demonstration till demokratins försvar, inget fördömande av rasismen. Det var som att inget hade hänt.

[…] ”När Lasermannen härjade i Stockholm på 1990-talet hävdade få att förklaringen låg i staden själv”, konstaterade Rakel Chukri.

Som anekdot, Per Albin Hanssons tal om folkhemmet, bara för att visa hur vacker och metaforisk den politiska retoriken kan vara:
[Folk]hemmets grundval är gemensamheten och samkänslan. Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage… Det svenska nhället är ännu icke det goda medborgarhemmet. Här råder visserligen en formell likhet, likheten i politiska rättigheter, men socialt består ännu klassamhället, och ekonomiskt råder fåtalets diktatur.

Wotan = Will of The Aryan Nations

Annonser

~ av bookplanet på maj 10, 2017.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: