Ett tips från Zinn och Arnoves fantastiska bok ‘Voices’. Butler är en fd general som efter kriget (kanske därför Zinn sympatiserar med hans historia?) kommer till insikt om det smutsiga i att springa storkapitalets ärenden. Därefter ger han sig ut på en nationell kampanj mot amerikansk inblandning i ”the European mess” (märk väl att på denna tid såg man med beundran på Mussolini och Hitlers framgångsrika ledningar; detta var t.o.m. innan spanska inbördeskriget). Han vet nämligen att risken är överhängande, oavsett vad presidenterna hävdar. Som exempel tar han Woodrow Wilson, som blev omvald 1916 mycket på grund av hans löften om att hålla USA ur världskriget, men fem månader efter valet var det dags.
Boken har förtjänster, som att den delar upp ”the national interest” (Zinn tyckte alltid om att dissekera det ordet) i storkapitalets och folkets intressen. Den är cynisk avseende politikernas förmåga att representera folket. Men alltför ofta biter sig Butler i svansen i sin iver.
Boken börjar med en snabb blick på storföretagens vinster under första världskriget, och finner att många företag tio- och tjugodubblade sina vinster (stål, koppar, läder, krut, kemikalieföretag, socker, m.m.) och ger särskild uppmärksamhet till bankerna:
And let us not forget the bankers who financed this great war. If anyone had the cream of the profits it was the bankers. Being partnerships rather than incorporated organization [sic], they do not have to report to stockholders. And their profits were as secret as they were immense.
Butler konstaterar att närmare 60 miljoner myggnät såldes till armén, trots att mygg inte var något problem i Frankrike. Cyniskt konstaterar han att om kriget hade varat lite längre, skulle företagen bakom myggnäten säkert lyckas sälja myggen till Uncle Sam också…
Butler identifierar allmänheten och soldatens roll i storkapitalets krig på ett förvånansvärt insiktsfullt sätt.
War is a racket. It always has been. It is possible the oldest, easily the most profitable, surely the most vicious… It is the only one in which the profits are reckoned in dollars and the losses in lives.
Han skriver om hur unga män lockas ut med medaljer, ”the war to end all wars”, demokrati, etc. Ibland vädjar han direkt till mödrarnas samvete:
Do you want your boy, tangled in the barbed wire, or struggling for a last gasp of breath in a stinking trench somewhere abroad, do you want him to cry out: ”Mother, Father, why did you let them do it?”
Så grunderna finns. Desto mer förvånande är det att se hur inkongruenta hans slutsatser blir. Nu pratar jag inte om det rent märkliga i att resonera att ”krig ökar vår statsskuld”, vilket många gör än idag. Utan om Butlers naiva lösningar:
- Ta bort vinsten ur krig; låt bolagshöjdarna och politikerna jobba för soldatlön en månad.
- Låta män av värnpliktig ålder rösta om de vill gå ut i krig.
- Strikt hålla amerikansk militär inom eller nära gränserna.
Som synes blir det här mer en recension av Butlers insiktsfullhet än av hans bok. Han lyckas inte inse att krig bara är en naturlig följd av modern kapitalism. Eftersom krig inte förs genom lagverk och kongressbeslut, är hans idéer om att ”reglera” krig meningslösa. Att lära storkapitalisterna hemskheterna i krig (vädja till deras goda sida; se utopisk socialism) så att de avstår, är så naivt att det blir generande. Och när han avslutar med att ge ”två undantag” för rättfärdigt krig, har han kortslutit sig själv och gjort sin bok totalt värdelös:
There are only two reasons why you should ever be asked to give your youngsters. One is defense of our homes [det argumentet har använts i alla krig de senaste 10 000 åren]. The other is the defense of our Bill of rights and particularly the right to worship God as we see fit. Every other reason advanced for the murder of young men is a racket, pure and simple.
BookPlanet 